Århundradets förkylning slog i år till något tidigare än väntat, vilket resulterade i att vi förutom ett visst dragande av strån till stacken missade två fajter på Söderstadion varav den ena såhär i efterhand hade varit nåt att fira på plats och den andra hade varit nåt… att bita i. Oss veterligt (inte för att vi direkt brytt oss om saken) har inte Abynn gjort något väsen av sig under säsongen – förrän nu. Det kanske ligger nåt i det här med Voldemort…
Nio mål och en och annan stolp- och ribbträff bjöds den förnämliga publiken på, förstod vi av webbradion som vi satt i bingen omgiven av ett berg snytpapper och lyssnade till genom att glo på skärmen på den bärbara i knäet med höjda ögonbryn. Årets två målrikaste tillställningar i allsvenskan har för övrigt haft Bajen som ena part, och bägge har spelats på Söderstadion. Charmigt värre.
De ljusblå pågarna och de grönvita heroerna har för övrigt spelat tio-tio mot varandra i årets tre matcher.
Var det straff? Svårt att vara tvärsäker på saken med hjälp av enbart öronen, men vi har våra misstankar.
Fyra av de fem säkraste korten har försvunnit under säsongen, varav en långtidsskadad som förhoppningsvis är på rätt väg, nämligen tillbaka och med spik och hammare. Lolo har hållit ställningarna och Davies har visat sig, och som vi hela tiden trott, vara esset i leken. Men det är alltså inte underligt att den tänkbara resan mot solen visade sig bli pannkaka – eller möjligen nånting mittemellan. Inget allsvenskt lag, ja egentligen inget i hela världen, inte ens Barça, hade fixat att ta sig hela vägen till solen med de förutsättningarna.
Det har trots det producerats mål där framme.
Det har dessvärre också inte direkt varit igenspikat där bak.
På senare år har med jämna mellanrum större delen av Bajens backlinje tagit stegen ut i den stora fotbollsvärlden med den något större plånkan – om så bara till Norge eller det där utskitna äppelmoset – eller för all del återvänt till Island (snyft). Sulan är visserligen kvar från fornstora års upplagor men det säger något om årets Bajen att det inte är den bakre regionen som får spelaragenterna och världens alla Enchede att slicka sig om munnen.
Det är alltså dag att täppa till därbak inför kommande säsong. Det räcker inte med att fråga sig om Törnstrand kommer att vara en av dem som kliver fram.
(Sen vet vi förstås att även på von Schlebrugges tid hände det att pågarna pillade in sex baljor. Dock inte på Söderstadion…)
Sen vet vi att om inte om fanns, så skulle det sett helt annorlunda ut även i årets allsvenska tabell. Eller rättare sagt, det är vad vi tror, för veta kan vi ju inte.
Och slaget om mittfältet? Det är ju där striden avgörs?
Tja, det är väl inte riktigt vad det varit det heller. Kan nån snyta fram en ny Eguren och en ny Petter?
Mokabryggaren kallar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar