Vi har redan sett framåt

Nej då, vi har inte dött bloggdöden. Vi har bara försökt göra det vi tydligen måste, om man får tro alla andra som vill ha ett ord med i laget. Sånt tar alldeles för mycket tid, inget snack om saken. Så för att råda bot på eländet har vi bland annat inhandlat julklapp till oss själva, om man får tro baksidestexten av nån jeppe på en av kvällsdrakarna ”en av de tio bästa filmerna de senaste hundra åren”. Eftersom den kom typ -74, när man fortfarande kunde göra film, kanske det ligger nåt i det. Vi har haft den på vhs, fattas bara, men sen spelade nån in typ Saltkråkan över halva och typ Rapport över resten. Just det, det handlar förstås om ”Vi som älskade varandra så mycket”, av Ettore Scola och med den oförlikneliga Stefania Sandrelli som nav, och när vi gjort det vi måste ska vi glo på den så att ungarna lär sig nåt om sånt som är viktigt.

Men just nu klär vi granen. Sen måste vi göra en massa annat. Så det blir kanske först nästa år.

Vi är i alla fall åter på g.

Till dess: god jul alla hedningar, grönvita själar och alla andra.

Nu ska vi avsmaka julakvaviten. Sånt kan ta sin tid det med.